• +070-99 55 450
  • carolina@howtomove.se

Mental träning

Mental träning

Medveten närvaro för ryttare

Det här är ett inlägg för dig som känner dig stressad, blir nervös på tävling eller vill ha en metod att övervinna dina rädslor! Genom att utnyttja medveten närvaro när du rider kan du styra vad du fokuserar på och inte låta tankar och känslor styra.

 

Medveten närvaro

Mitt koncept av medveten närvaro till häst bygger till stora delar på Mindfulness och i viss mån KBT. Jag är inte utbildad instruktör inom någondera, men har gått ett par kurser i medveten närvaro och KBT för egen räkning. Min definition av vad medveten närvaro är ett sätt för att förankra tankar och känslor i nuet.

I dagens samhälle ”är vi mycket i våra huvuden” – vi tänker på vad vi ska hinna göra sen, vad vi borde göra eller på vad vi gjorde igår. Ofta leder dessa tankar till att vi känner oss stressade eftersom vårt fokus är splittrat på det vi faktiskt gör och upplever och det vi tänker på. Eftersom hjärnan inte skiljer på vad som faktiskt händer och vad som händer i tankevärlden skickar den signaler till kroppen utifrån de tankar och känslor vi har just nu.

Om vi t ex dagdrömmer på den fantastiska ridturen i vårsolen igår kopplar hjärnan av och skickar ut hormoner som förstärker en känsla av glädje och lugn i kroppen. Tänker vi istället: ”Jag måste hinna med att förbereda den här viktiga presentationen jag ska hålla klockan åtta imorgon, ska bara göra klart den här offerten och förbereda fakturaunderlaget först. Sen måste jag hinna i tid för hämta på dagis, handla och laga middag till familjen innan jag åker till stallet.” kommer kroppen reagera med ”fight and flight” och skicka ut hormoner som gör oss redo att antingen springa ifrån den sabeltandade tigern eller slå ned den. Dvs kroppen skickar ut stresshormoner som förbereder oss på fysisk ansträngning. Om det vi tänker på är saker i dåtid eller framtid är det sällan något vi kan påverka just nu.

 

Tankar, känslor och sinnesupplevelser – tre olika saker

När vi tänker något är det således lätt att tanken kommer tillsammans med en känsla. Oklart om tanken föder känslan eller känslan tanken, det skiljer nog från en gång till en annan. Men här kommer det ”revolutionerande”; en tanke måste inte komma med en känsla och vice versa! Dessutom har vi sinnesförnimmelser – syn, smak, lukt, hörsel och känsel. Har vi upplevt något tillsammans med en sinnesupplevelse kan den också trigga känslor. T ex blir ofta hästtjejer glada av att lukta på ammoniak medan de flesta andra ”normala” människor upplever stort obehag.

 

Våra sinnen är våra ankare

Så, hur går det till? Genom att fokusera på något vi upplever med våra sinnen kan vi förankra oss i nuet. Det kan vara att lyssna på ljud, känna trycket av stolsdynan under våra lår, känslan av att andas osv. Genom att utnyttja våra ankare kan vi stoppa tankarna som forsar fram obehindrat i hjärnan.

 

Observera

Medan vi fokuserar på vald sensation kommer tankarna vilja dra iväg med oss. Då gäller det att lugnt och utan att döma sig själv för att man förlorade fokus konstatera att det hände och sedan föra tillbaka fokus till valt sinne igen. I början är det svårt och tankarna drar iväg ofta. Precis som med allt annat – ju mer vi tränar desto lättare blir det!

När man blir bättre på att observera när tankarna drar iväg kan man också observera vilka känslor som kommer med tankarna. Notera det och sedan för återigen tillbaka fokus till valt sinne. T ex ”Nu började jag tänka på vad jag ska laga till middag och att handla, det fick mig att känna mig stressad” – återta fokus på valt sinne. Det är viktigt här att inte ryckas med i känslan eller döma sig själv för att man känner si eller så när vissa tankar dyker upp, det är helt okej!

 

Acceptans – sluta värdera

En stor del av grejen med medveten närvaro, att man ska kunna utnyttja den till något positivt, är att man jobbar med sin acceptans. Som jag skrev ovan gäller det att träna på att acceptera t ex att tankarna drar iväg, att höger fot känns varmare än vänster, att man märker att man andas ytligt eller något annat man kan upptäcka vid övningen man utför. Det är till exempel okej att vara nervös vid tävling, kanske till och med bra då nervositet skärper våra sinnen. Viktigt att komma ihåg gällande övningarna är också att acceptera hur det går. Ibland flyger tankarna iväg ofta och det tar tid innan man noterar det, då gäller det att inte värdera sig själv eller träningstillfället. Medveten närvaro handlar inte om att prestera.

 

Styra medvetandet

Jag vill påstå att många idag går runt och grubblar över saker utan att vara helt medvetna om det. Genom medveten närvaro kan man ta sig ur detta beteende. Det jag hittills beskrivit är att man stannar upp och observerar tankar och känslor och accepterar läget. Därefter kan man ta steget vidare och se – är det här något jag kan åtgärda eller något jag inte kan påverka? Om det är något jag kan åtgärda kan man besluta sig för att göra det, annars får man släppa det och gå vidare. Enbart genom att observera, acceptera, medvetandegöra och fatta aktiva beslut när man grubblar på ett problem vill jag hävda att man kan minska andelen grubblerier och stress. Istället fattar man mer medvetna beslut och får större möjlighet att styra uppmärksamheten och slutar att vanemässigt reagera på omvärlden.

 

Avsikt

Innan varje övning är det förmånligt att sätta upp en avsikt. Det kan vara att observera vilka tankar som är återkommande, att ta en stund för avkoppling eller att träna sitt fokus.

 

Steg 1 – Ett ankare

Ett vanligt ankare att använda sig av är känslan av att andas. Andningen är något vi alltid bär med oss och något som är välbekant för oss. Trots det är det många som inte känt efter hur det känns när man andas. En övning kan alltså vara att observera hur det känns att andas, gärna vid ett specifikt ställe:

  • Känslan av att det blir lite varmare eller kallare i näsborrarna vid ut- och inandning
  • Om man känner något i strupen
  • Känslan i bröstkorgen
  • Känslan i magen

Under alla övningar kan du välja att sitta med en alert men avspänd hållning eller ligga. Ofta är det lättare att hålla fokus sittande, liggande kan man lätt somna. Vill du sluter du ögonen, många tycker att det är lättare att isolera intrycken då.

 

Gör såhär:

Sätt en timer på 3 minuter, gärna med ett behagligt pip efter varje minut.

Bestäm en avsikt med övningen.

Första minuten

Observera hur andningen känns i näsborrarna.

Andra minuten

Observera hur andningen känns i bröstkorgen.

Tredje minuten

Observera hur andningen känns i magen.

Känner du ingenting är det helt okej, bara notera det men fortsätt fokusera på kroppsdelen.

 

Steg 2 – utöka medvetandet

Sätt en timer på 5 minuter.

Bestäm en avsikt med övningen.

Första minuten

Observerar andningen din där du känner den bäst i föregående övning.

Minut två

Observera känslan av trycket ifrån underlaget mot din kropp.

Minut tre

Se du om du kan känna någon speciell doft eller lukt.

Minut fyra

Observera du ljud i din omgivning.

Minut fem

Återgå till att observera andningen på samma ställe som du började med.

 

Steg 3 – till häst

Om du kan använder du samma timer här – ställ in den på fem minuter.

Sätt upp en avsikt med övningen. Några exempel:

  • Notera hur hästen känns före/efter
  • Att du med nyfikenhet vill se hur övningen påverkar din ridning idag
  • Känn om/hur din sits i sadeln känns före/efter (för mer tips om hur du sitter korrekt – läs här!

Börja med blicken (du vill inte blunda när du rider om något händer). Titta först på hästens öron, öronen blir skarpa och omgivningen bortom lite blurrig. Skifta sedan så att fokus ligger långt bort, omgivningen blir klar men hästens öron blir blurriga. Behåll detta fokus.

Minut ett

Fokusera på andningen där den känns tydligast för dig.

Minut två och tre

Observera trycket med fötterna i stigbyglarna (eller hur benen dinglar om du släppt stigbyglarna). Fortsätt uppåt och känn hästens sidor mot dina lår – kan du känna hästens andning? Känn dina sittben i sadeln – har du lika mycket tryck på båda sittbenen?

Minut fyra och fem

Notera hur hästens rörelser fortplantar sig från hästens rygg till dina sittben ut i dina ben, upp i din rygg, dina axlar, upp i nacke och huvud.

Avsluta med att ta tre medvetna andetag med fokus där du känner det som bäst.

 

Avslutningsivs….

…vill jag säga att jag tror att det många gillar med stallet och att rida är just att det kräver att man är medvetet närvarande i mycket högre utsträckning än livet generellt. Så utnyttja de tillfällen som ges för att njuta lite extra av din hobby och dina fyrbenta vänner!

 

Lycka till!

Fem steg för en balanserad sits!

Ryttarens sits

Vem vill inte kunna sitta balanserat och snyggt i sadeln, som t ex Charlotte Dujardin? Här kommer några knep som gör det lättare att sitta korrekt i sadeln och därmed få en mer följsam sits med alla fördelar det för med sig gällande en friskare häst med mer bjudning som svarar för lättare hjälper!

1. Neutral position i sadeln

Det är vanligt att ryttare antingen hamnar för mycket i svank eller med krum rygg i sadeln. Det försämrar vår följsamhet i sadeln, våra musklers förmåga att arbeta stabiliserande och skapar ofta kompensatoriska spänningar t ex i ljumskar, baksida lår eller höftböjare beroende på vilket läge vi hamnar i. Det gör det dessutom svårt att få en stabil hand och skänkel som kan röra sig utan att hela bålen följer med. För att hitta den neutrala positionen i sadeln är det viktigt att sadeln dels ligger korrekt på hästens rygg, med den djupaste delen där hästens rygg har sin djupaste del, det jag kallar rörelsecentrum. Utöver att sadeln ska passa hästen behöver den också passa dig som ryttare och ge dig stöd där du behöver det utan att skapa spänningar. Läs mer om sadelns passform och hur den påverkar din sits här.

För att hitta din neutrala position:

  • Sitt utan stigbyglar: kuta och svanka maximalt med ryggen några gånger, stanna i mitten.
  • Tippa fram överlivet utan att ryggkurvaturen ändras så att du inte bara känner de två bakre sittbenen, utan även det tredje, främre. Känn att du har lika mycket vikt på både främre och bakre sittbenen eller de ”medar” som går däremellan.
  • Ta stigbyglarna och känn efter vilken längd de ska ha för att du lättast ska kunna behålla positionen. Försök sedan sitta kvar med alla tre sittbenen i sadeln (börja i skritt). Du kan ha en bra sits i en sadel som inte passar dig, men det kräver mycket mer av dig som ryttare! Observera att stigbygelkramporna (infästningen till stiglädren) på många sadlar sitter lite långt fram vilket gör att du lättare hamnar i stolsits när du tar stigbyglarna.

2. Stabilitet i bål- och höfter!

För att bibehålla den neutrala sitsen, bli mer följsam och få en stadigare hand behöver du mer kontroll över- och starkare bålstabiliserande muskulatur. Det finns forskning som visar att 3*20min träning i veckan i två månader (alltså totalt 8h avsutten träning) gav hästarna 8,4% ökad steglängd och mer symmetrisk belastning i sadeln. Tips på träningsappar där du kan träna stabilitet i bål och höfter är tex FMTK (gratis, många olika träningsprogram, tex magrutan, magexpress och brita 1), eller 8 minute calisthenic workout (10kr, ett väldigt trevligt program).

3. Tramp i stigbyglarna

Du ska inte som vi lärt oss och som många här säger “trampa ner hälarna”. Att göra det skjuter dig dels ur sadeln, dels ger det ingen flexibilitet i fotlederna vilket du behöver för en följsam sits. Att ta stöd med fötterna i stigbyglarna ger förutsättningar för kroppens globala stabilisatorer att jobba korrekt, istället för att vi använder dom till att klämma oss fast i sadeln, som annars blir fallet. Så mycket viktig punkt.  Du behöver hitta ett bra “tramp i stigbygeln”. Och vad menar jag med det? Jo, att du ska ha kontakt med stigbygelplattan och till och  med alltid ha en del av din kroppsvikt på fötterna även i nedsittning, men att foten ska tillåtas att fjädra. Tänk dig att du står med trampdynorna på ett trappsteg och hälarna utanför och gungar. Trava i lätt sits och känna att fotlederna sviktar med i hästens rörelse kan vara ett sätt att hitta trampet.

4. Axlarnas position = händernas position.

När du har en stabil och följsam bål kommer handen per automatik att bli mer stilla. Att försöka hålla in armbågarna eller ha en stilla hand när bålen inte följer hästens rörelser blir som att lära sig cykla utan att hålla i styret. Det kommer att skapa spänningar och oflexibel  hand. Det är till och med troligt att du som ren balansreaktion (helt omedvetet) håller i dig i tygeln för att hålla balansen. Om du hittar din neutrala sits kommer axlarna per automatik att hamna i en relativt bra position, men det kan hjälpa att tänka att varje skuldra ska ned i motsatt bakficka för en lite mer upprätt sits och stilla hand. Då undviker du troligen även omkullagda händer. Att sedan tänka att man tar tygeltagen från axeln/skuldran istället för handen eller armbågen gör det lättare att ge ett jämt stöd för hästen.

5. Symmetrisk sits

Något som är väldigt vanligt hos ryttare är att man sitter snett. Det kan t ex vara att man tittar ned lite åt en hållet, viker sig lite i ena sidan eller tappar fram ena axeln. Allt detta får följder för hur vi fördelar vikten i sadeln, med andra ord, vilka vikthjälper vi ger hästen. Om du inte själv vet om du sitter snett brukar hästen kunna berätta det för dig genom att den t ex biter sig fast i ena tygeln eller skjuter ut ena bogen. Läs mer om hästens oliksidighet och hur den kan visa sig här. Genom symmetrisk styrka och kontroll av höfter, bål och skuldror kan du få en mer symmetrisk sits vilket gör att hästens oliksidighet kommer bli mindre eller till och med obefintlig. Du kan alltså med en enkel korrigering direkt få hästen att t ex släppa tygeln den bet sig fast i eller komma in med bogen, utan att behöva jobba 45 minuter för samma resultat. En enkel vägledning för böjda spår är att tänka att bröstbenet ska vara riktat mot hästens ytteröra, då får du vikten rätt fördelad i sadeln direkt.

 

Knäsmärta och stigbygelval

Olika typer av problem

Många ryttare får problem från knäna när de rider. Problemen kan ha många olika orsaker men brukar innebära att det gör ont. Smärta leder ofta till att vi omedvetet avlastar den leden, vilket får konsekvenser för hela vår sits. Ett stabilt skänkelläge är viktigt för att ge resten av kroppen stabilitet, vilket vi behöver för att kunna rida vår häst liksidigt. Och är inte vi liksidiga kommer inte hästarna vi rider bli det. I det här inlägget kommer jag att gå igenom några av de vanligaste typerna av besvär från knäna. Utifrån det resonemanget kommer vi sedan in på vilka stigbyglar som kan vara bra och varför man kan välja just den typen av stigbyglar. Du kommer även få fler tips än stigbyglar för att minska problem.  I ett kommande inlägg kommer också grovt att sortera in några av de vanligare stigbygelsorterna.

Instabilitet i knäleden

Att ha bra tramp i stigbyglarna är en förutsättning för att sitta symmetriskt och kunna ge korrekta vikthjälper.

En led kan vara strukturellt instabil. Detta kan tex bero på en tidigare skada på ett ligament som ska stabilisera leden eller vid artros där broskhöjden i knäleden minskat vilket gör att ligamenten inte blir lika utspända som de en gång varit. I knäleden är det främst ledbanden och korsbanden som ger den ligamentära stabiliteten, utöver dem och brosket finns även menisker som påverkar stabiliteten. Vet man att man har en skada eller ”slitage” på någon av dessa kan det tänkas att knäsmärtanberor på just instabiliteten. Att instabilitet orsakar smärta beror ofta på att ledens belastning inte hamnar jämnt fördelad, så att en viss del av leden överbelastas.

Vad ska du tänka på?

För att komma iordning med problemet krävs det att du har tillräcklig muskulär stabilitet och kontroll över hur du belastar leden optimalt i olika situationer. Vid ridningen kan det hjälpa att ha en stabil stigbygel som gör det lättare för musklerna att stabilisera upp leden. Har du istället en stigbygel med dämpning eller gångjärn blir det mer instabilt och det ställer högre krav på att du muskulärt kan stabilisera upp leden. Utöver detta kan det vara bra att tänka på hur man sitter upp; använd gärna pall. Om knät är känsligt för vridningar kan det vara smart att ställa sig med ryggen mot hästens rumpa (inte ryggen mot hästens huvud som man normalt sett gör) för att minska rotationen i knäleden. Dock måste man ha en snäll häst om man ska göra så! Det finns även en hel uppsjö av stabiliserande knäskydd som kan hjälpa, dock är dessa sällan anpassade för ridning.

 

Smärta från knäskålen

Inte helt ovanligt är det som på fikusspråk kallas ”patellofemoralt smärtsyndrom”. Det betyder på svenska smärta mellan knäskål (patella) och lårben (femur). Knäskålen rör sig i en fåra på lårbenet när vi böjer ochsträcker knät, både knäskål och lårben är broskbeklädda för bra glid. Man vet inte varför det uppstår smärta i denna led, men enligt vissa teorier har det att göra med att musklerna inte jobbar synkroniserat vilket gör att knäskålen drar snett i fåran och att det skapar smärtan. Det finns ett annat smärttillstånd som är relativt vanligt i leden mellan knäskål och lårben; artros.

Vad ska du tänka på?

Belastningen här är annorlunda mot själva knäleden, istället för att leden belastas med vår kroppsvikt belastas den av att musklerna som spänns trycker knäskålen mot lårbenet. Här är kontroll av knät och att lära sig att koordinera muskelarbetet a och o. Dämpade stigbyglar hjälper troligen inte, men stabila stigbyglar kan göra det lättare för musklerna att koordinera arbetet. Att tejpa knäskålen lite inåt kan för många ge väldigt god smärtlindring.

 

Senfästesinflammation

Neutralt skänkelläge kan se olika ut för olika ryttare. Viktigt att tänka på är att du hittar ditt neutrala läge för att belasta dina leder så neutralt som möjligt.

Smärta från framsidan av knät, precis under knäskålen i senan är också ett relativt vanligt tillstånd. Det kallas ofta hopparknä och beror på inflammation i senfästet mellan knäskålssenan och knäskålen (vanligast, kan också vara mellan underbenet och knäskålen). En inflammation är normalt sett en läkandeprocess och något bra. Inflammation karaktäriseras av värmeökning, svullnad, rodnad och smärta. Det kan också tillfälligt leda till något nedsatt rörlighet, ofta pga svullnad eller smärta. Om vi skadar oss vill vi att det ska uppstå en inflammation för att vävnaderna ska kunna läka, dock får det inte svullna för mycket så att cirkulationen blir försämrad. En inflammation följer vanligtvis olika faser då olika saker sker, akut-, tillväxt- och remodelleringsfas. I en sena som överbelastas under längre tid uppstår ofta en inflammation utan den akuta fasen, vilket gör att läkningen inte tar fart på samma sätt och inflammationen blir långdragen. Då brukar man bli öm och få ont men man ser sällan värmeökning och svullnad även om det kan förekomma.

Vad ska du tänka på?

Här kan en tejpning eller ett patellaband avlasta så att det gör mindre ont. Även här är ett par stigbyglar som inte fjädrar/ger efter för mycket ett bra val. Fjädringen kräver nämligen extra kraft från musklerna vilket belastar senan mer. Dock kan ledade stigbyglar fortfarande vara ett alternativ då det inte påverkar lika mycket hur mycket kraft muskeln måste utveckla, förutsatt att leden är stabil. Det vi vet kan hjälpa vid sensmärta är träning där man lägger på tung belastning vid muskelns bromsande fas men med underbenet fritt, tex i en bensparkmaskin. Mekanismen bakom tror man är att man på detta sätt återstartar en akut inflammation och därmed läkandeprocess. Att underbenet ska vara fritt (foten ska inte stå i marken eller på t ex en stigbygel) gör att belastningen inte provocerar smärta på samma sätt.

 

Artros i knä

Artros är när det blir en obalans i broskets uppbyggnad och nedbrytning, så att mer brosk bryts ned än vad som byggs upp. Många säger slarvigt att det handlar om ”slitage” av leden, det är fel. I dagens samhälle handlar det oftare om att vi belastar leden för lite så att brosket inte får den cirkulation som behövs (läs mer om brosket här), men är ofta beroende av olika faktorer. Vissa faktorer kan vi påverka t ex övervikt, skador, hur vi belastar leden och att vi belastar leden (något positivt!). Vissa faktorer kan vi inte påverka, till exempel ärftlighet. Hur artros påverkar skiljer sig väldigt mycket från person till person. Vissa får en diagnos, börjar träna, blir helt symtomfria och känner aldrig mer av artrosen. Andra har så små artrosförändringar att det inte syns på röntgen men har trots det väldigt ont. Vissa har relativt uttalade förändringar som man ser och känner utifrån och har inte alls mycket besvär. Artros kan, som jag nämnde ovan, ge upphov till en mindre instabilitet i leden, men det behöver inte vara så. Kroppen är nämligen så finurlig att den känner av när broskmängden minskar och instabiliteten ökar. Den reagerar med att bygga på med små skelettpålagringar längs ledens kanter vilket tillför stabilitet igen. I början märker man inte av det här alls, men efter många år kan rörelseomfånget i leden minska p g a benpålagringarna. Inte alla får dessa förändringar. Artrosförloppet är som jag nämnde tidigare väldigt individuellt! Den minskade broskmängden ger utöver eventuell instabilitet även försämrad stötdämpning i knät och att dämpa stötarna kan således göra ont.

Vad ska du tänka på?

Vid artros är det alltså viktigt att du, trots att du vet vilken diagnos du har, tar reda på vad som felar för just dig. Den bedömningen gör en fysioterapeut/sjukgymnast bäst. Musklerna spelar väldigt stor roll vid artros, både för att öka stabiliteten i leden men också för att musklerna i sig kan dämpa stötar effektivt. Förutsatt att det är själva stötdämpningen som är satt ur spel blir ett par dämpade stigbyglar suveräna här, men finns en instabilitetskomponent blir vägvalet inte lika lätt. I vissa fall får man helt enkelt prova sig fram.

 

Till nästa gång…

… ta hand om era knän. Och ställ frågor om det är något i inlägget som är otydligt eller som ni vill veta mer om =)

Sadeln

Sadel anpassad efter ryttare och häst

För att ryttaren ska kunna sitta balanserat på hästen med en sits som är lodrät både sett från sidan men, också fram- eller bakifrån behöver sadeln ligga balanserat på hästen. Den behöver också vara anpassad efter ryttarens bäcken och höfter för att ryttaren ska få det stöd den behöver för att sitta avslappnat.

 

Lodrät sits

För att hjälpa ryttaren att sitta balanserat i lodrät sits bör sadelns djupaste del bör sammanfalla med hästens rörelsecentrum, djupaste delen av bröstryggen, sett från sidan. Bogbladen ändrar position från stående till lyft ben, vilket man också måste ta hänsyn till vid sadelinprovning.

 

Vertikal sits framifrån eller bakifrån

Sadeln ska vara anpassad så gott det går till hästens olika sidor. Då hästarna har olika rotation i bröstryggen får bogbladen lite olika ställning. Hästen kan t ex se fin och välmusklad ut på ena sidan, men se insjunken ut bakom bogbladet på andra till följd av rotationen. Detta kan ställa till problem med att få en sadel att ligga optimalt. Ibland kan det hjälpa med en padd under ena sidans anläggningsyta en kortare period för att kompensera för hästens snedhet. Här måste man dock vara väldigt försiktig och noga med att kontrollera behovet ofta. Med rätt ridning rätar det rotationen ut sig, ibland redan på ett par veckor.

 

Anpassad efter ryttaren

Ytterligare en faktor som är minst lika viktig som att sadeln passar bra till hästen är att den passar ryttaren! Olika personer har olika form på bäckenet, vilket gäller både bredd och läng. Det klassiska manliga- och kvinnliga bäckenet ställer jag mig tveksam till ju fler ryttare jag undersöker. Bredden räknar jag som avståndet mellan sittbenen. Längden är hur långt det är från pubisbenet, det tredje och främre sittbenet, till de bakre sittbenen. Utöver det kan man ha olika vinkel från de bakre sittbenen till pubisbenet. Dessa faktorer kan man se vid undersökning utifrån. De påverkar om du trivs i en sadel med smal- eller bred midja, i en flatbacksadel eller djup dressyrsadel och vilken tum du vill ha på sätet. Ett par faktorer som man inte kan se utifrån är höftledens utformning och lårbenshalsens längd och vinkel. Man kan se detta via röntgen, men oftast får man prova sig fram för att hitta sitt optimala stöd. Höftens utformning påverkar framförallt hur du vill ha kåpornas utformning för att få stöd för insida lår i sadeln, men även till viss del sadelns midja.

 

Ryttaren

Hur använder du din kropp?

Inte bara hästarna har en stark och en svag sida. Även vi ryttare är ofta sneda, dels då vi är vana att använda vår kropp på ett visst sätt. Vi använder t ex vår dominanta- och ickedominanta hand till olika saker. Till exempel så mockar vi med ett visst grepp och hanterar hästen från samma sida. Det är vanligt att ryttare är rörligare i vänster höft då vi tar ut mer rörlighet där vid uppsittning, har sämre kontroll i sin dominanta axel och är svagare i vänster sidas bålstabiliserande muskulatur. Detta är saker som ofta bidrar till svårigheten att sitta symmetriskt och därmed kunna inverka symmetriskt på hästen.

Hur påverkar din symmetri hästen?

Samtliga symtom som jag i föregående inlägg beskrev som symtom på hästens snedhet kan också bero på att ryttaren sitter snett. Det räcker med att du som ryttare till exempel tappar fram höger axel lite för att få en liten rotation åt vänster i bålen. Detta leder till att trycket i höger sittben ökar. Det ökade trycket kommer sedan, om hästen är högerroterad, att förstärka hästens rotation, alternativt inte tillåta hästen att komma över i vänsterrotation om man rider i vänster varv. Hur många ryttare ser vi inte idag som rider böjda spår med ytterskuldran lite framskjuten?

Nytt sätt att korrigera hästen

Genom att applicera grundläggande biomekanik i din ridning får du ett helt nytt sätt att korrigera hästen. Istället för att med hjälp av skänkel och tygel försöka rama in hästen kan du korrigera hästens snedheter med hjälp av din position och hur du fördelar vikten.

Hästen

Vet du vad hästens oliksidighet beror på?

De flesta känner till att hästar är oliksidiga, och det finns flera orsaker till detta. En av de orsaker som är viktigast för oss som ryttare att ta hänsyn till är att de oftast är roterade i bröstryggen, den del av ryggen där vi sitter.

Symtom på oliksidighet

Hästens rotation påverkar dess rörelsemekanik. Exempel på saker du som ryttare kan se och uppleva om hästen är sned är om hästen:

  • Har en tydligt starkare och svagare sida
  • Lättare skjuter ut bogen eller rumpan i ena varvet
  • Trycker inåt med bogen eller upplevs välta inåt
  • Hänger/biter sig fast i ena tygeln
  • Puttar sadeln i någon riktning
  • Har lättare att svänga i ena varvet
  • Vill ställa utåt i ena varvet

Påverkan på sadel och ryttare

Det påverkar även hur sadeln sitter på hästen, då den kan ha olika profil vid bogbladen på de olika sidorna, samt att ryggen kan vara lite lägre på ena sidan. Till exempel kan hästen få skav på ena sidan av ryggen för att den sidan är högre än den andra. Både rörelsemekaniken hos hästen, främst dess förmåga att sätta in bakbenet under sig, och att rygghalvorna kan vara på olika höjd påverkar dessutom hur vi som ryttare sitter.

1